08 mars, 2009

Min nya guru.

Söndag.


Igår var en bra dag egentligen.
Kompismässigt iallafall.
Pratade aslänge med min lindi & en snutt med bästa Rille på msn.
Sen smet jag iväg på BDparty hos Amigo.
Helt ok.
Var väl hemma efter 03.00 nångång.

& idag har jag inte gjort mycket. Vilket är helt ok på en söndag!
Hade ett asbra samtal med min älskade Mia nyss.
Jag berättade om alla felsvängar mitt liv verkar ta just nu och hur alla andra verkar oförmögna på att bara låta mig vara och inte dra in mig i en massa drama och skit.
Vilket hon tyckte var hur lustigt som helst och menade på att mitt liv ungefär är som en såpa.
Just därför jag berättar sånt för henne, hon är juh min såpaspecialist.

Hon är juh dessutom rätt gravid just nu och försöker hitta en massa saker att sysselsätta sig med.
& en av de sakerna är att sticka.
Vi pratade på rätt friskt om liv, kärlek & mina oförmågar i de båda ämnena.
Då stickar hon fel och säger: " Det blev lite fel, men det är bara att fortsätta, det blir bättre med tiden ".
Så klockrent. Min nya guru.
Nu måste hon skriva ner alla bra saker till mig och upplysa mig om det när vi pratar sen.
Asbra.

& jag känner lite fortfarande att är det meningen med vissa saker & människor, så blir det så, men tajming är avgörande. Kanske inte nu, men kanske sen. Ska det vara, så blir det så.

Vi pratade även om Sura.
Så fort man nämner det stället så har alla koll på vem man är.
Jag hatade verkligen Sura.
Mentaliteten, synsättet, trångsyntheten.
& nått som skrämmer mig är förbannelsen de flesta verkar fastna i. Man kämpar för att ta sig därifrån hela ens uppväxt, bor nånannanstans i några år, för att sen återvända och skaffa barn.
Ehu. Aldrig säger jag bara.

Sen att jag blir temporär Kolbäcksbo i några månader är en annan femma & helt & hållet mimers fel.
Jag har fan fått nog av allt vad renovering heter & dom har inte ens börjat än.
Så jag sa upp min lägenhet, men eftersom jag fortfarande inte fått nått erbjudande ifrån mimer ( på ca 2 år ), så får jag mellanlanda hos päronen ett tag.
Nåväl, tror fan det går fortare att ta sig till jobbet därifrån än vad det är nu.
& jag älskar fortfarande mitt jobb. Det är så himla roligt & lärorikt på alla plan som existerar.

Dessutom är det juh en aning kortare till mina Katrineholmsbejbs ifrån Kolbäck.
Vilka jag saknar som förbannat nu.

It´s still you!
It´s always been you.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, vad vackert skrivet. Du ska skriva oftare!

En sak jag dock liksom känner av är att du faktiskt mår rätt bra, det verkar faktiskt gå uppåt, det gör mig harmonisk & glad.


Och Mia, hon är klok - och hon kommer nog bli den bästa morsa en unge kan tänka sig :)

Puss på min snuffs.

Anna. sa...

ina: vackert? vad? mest dravel :D
Ja, vardagen är inte fullt lika plågsam längre. Det gör under! :D
Det kommer hon! Hon & Alex, lyckost till unge :P
Sen får den juh mig som bihang :D
puss.