Ett öde värre än döden.

Tisdag.


Så, dags att blogga lite kanske.
Mest för att Elinor började bitcha om att jag aldrig bloggar.

" ..ett öde värre än döden..", för att uttrycka sig som en vis man nyligen gjorde.
& det är naturligtvis Kolbäck jag pratar om.

Nu har det gått så långt att jag får dödslängtan varje gång jag ska gå till tåget.
Ungefär samma tankar som jag fick varje gång jag gick till jobbet när jag jobbade på ODR.
Åka tåg är juh aldrig roligt & att dessutom åka till ett ställe man absolut inte vill till är så värdelöst så jag inte kan beskriva det.
& värdelösa Mimer har ingen lägenhet jag vill bo i eller har råd med.
Så om nån av er därute sitter & trycker på en billig 2:a nära centrum, med balkong & en fet klädkammare & i princip gratis hyra så säg till!
I´ll take it!