Grattis, nu är du gammal & snart är du död.

Onsdag.
Kl: 19.28

Ehh what?
På riktigt?

Liksom, sluta springa ifrån mig nu.
Jag hänger inte med. & jag förstår inte. Inte alls. Jag vet inte ens vad jag ska känna.
Eller ok, jag vill inte vara ikapp på den fronten. Men ändå. Ni ger mig ångest. Jag känner mig gammal. & utanför. & stressad.
Utanför för att det känns som om alla ni har kommit på nått fantastiskt som man borde vilja komma på men som jag vet att jag inte kommer att komma på eller ens vilja komma på.
& stressad för att det känns som om jag borde komma på nått annat, men jag vet inte vad?
Vad fan ska jag ha för känslor gentemot det här?
Måste man verkligen? Om man inte vill då?
Blir man ensam då?
Lägg av. Sluta. Det räcker.

Men vadfan! Äckligt.

Man borde få en broschyr eller nått.
" Grattis, nu är du gammal & snart är du död ".
& sen en utförlig beskrivning av vad som ändras & vad som förväntas.
& vad man borde tycka & vilja ha & hur folk uppfattar en.
Så man vet.

Iofs vet jag vad man borde vilja ha, enligt normen. Men den suger.
Om man inte vill ha det då? Om man inte vet vad man vill ha mer än att man vill ha nått som gör en lycklig? Eller nöjd.
Om man inte vet? Vad ska man känna då? Vad uppfattas man som då?
Åldersnoja, förvirring, tveksamheter & allmän kaotisk panik.
Fab.

Kolla vad du gjorde. Hoppas du är nöjd nu din jävel!