Den var evighetslång. & underlig!

2011.05.21
Lördag.

Igår var jag gammal.
Slocknade i soffan, vaknade, stängde av datorn & släckte & gick & la mig.
Innan klockan var 23.00.
Underbart.

Idag läste jag äntligen ut min bok. John Irving - Hotel New Hampshire.
Den var evighetslång. & underlig!
Jag tror inte riktigt att jag förstod den men den var jobbig, obehaglig & fick mig sorgsen.
De sista sidorna bölade jag som en tjej till. Eller vänta nu!

Anyways, nu har jag äntligen börjat läsa en av mina Theodor Kallifatidesböcker jag haft väntande.
Som ett barn på julafton är jag. Snacka om att förstöra böcker med sådana förväntningar.
Iofs är väl det enda gången jag är så positiv.
Jag som annars har en charm som består av bitterhet, sarkasm & ironi.
& förutsätter att saker suger. Det är lite min grej.
Sen kanske inte alla förstår charmen med de ingredienserna men jag tycker det är lite fantastiskt.
Sen förklarar det antagligen att de lyckligaste ögonblicken för mig någonsin har innefattat kentkonserter.
Men, man får vara glad för det lilla.

Jag har dessutom ett nagellack som är rosa/cerise på mig nu.
Som tur är vet jag att jag fortfarande är fylld av svart fluff så jag borde inte vara döende.
Däremot gör sommaren konstiga saker med mig. Solen får mig att uppskatta färger.

Underligt.

Nu ska jag vila fantfoten & dricka kaffe.
.