Strax innan 3 km så lägger fothelvetet av.

2011.09.06
Tisdag.

Jag trodde det var onsdag idag. Besvikelse!

Så vi gav oss ut i spåret idag. Jag & P. Vi tog ett gemensamt beslut om att skjuta gårdagens pass pga mastodontsträckorna vi drog i söndags. Vi var en aning möra igår.
Femman gick åt helvete idag. Strax innan 3 km så lägger fothelvetet av.
Jordens kramp & smärta. Det börjar med att bli helt ömt, som ett enormt blåmärke & kännas varmt snudd på som att det brinner i foten för att övergå till att kännas som om man har en stenhård klump rakt under foten. Samt att man har en muskel som är ungefär 3 mm lång som delar hela jävla foten mitt itu.
Fantastiskt skönt.

Näst sista kilometern halt-sprang jag. Under sista kilometern kändes det som att det släppte helt men nu såhär i efterhand så känner jag att jag kanske inte borde sprungit något mer.
Nu vägrar den bli normal. Jag blir så less. Nu har jag kramp ända upp i låret & fantfoten börjar domna bort.

Så jävla frustrerande!
.