Man har haft en fin helg när den största utmaningen var att få på sig strumporna på söndagen.

2011.11.07
Måndag.

Man har haft en fin helg när den största utmaningen var att få på sig strumporna på söndagen.
...& måndagen.

Nu är det inte så tragiskt som det låter, jag blev inte skitgammal över en helg, även om det kändes som det.
Post DM i Innebandy var det däremot.
Efter att i fredags ha umgåtts med först bästaste P & ätit lite god mat & tittat på film...& ja en & annan öl kan ha slunkit ner så tog jag mig i kragen & smet hem rätt tidigt.
Duktig som jag var då larmet skulle lyda tidigt på lördagen.

Jag har dock en trevlig soffsovare hemma vars sällskap jag hellre njöt av istället för att göra det jag borde göra, sova.
Vin fanns det ju också. Fantastiskt!

Lördagen kom lite för snabbt & upp skulle jag. 08.40 skulle vi samlas i hallen på coach Jakkes initiativ.
Jag lyckades cykla dit & vara framme i tid. När ca 3 minuter återstod hade vi konstaterat att det skulle bli en lång dag. & jobbig. Ingen coach & flera avhopp. Det såg så illa ut så vi inte trodde att vi skulle ha några avbytare, dock droppade det in 5 st i precis innan & under första matchen.

Vi lyckades vinna första, förlora andra, tredje & fjärde. Femte vann vi & medans vi väntade ca 1 1/2 timme på sista matchen så förlorade vi ytterligare några klena jävlar.
2 avbytare & stortorsk på sista matchen. Men kul var det.

På kvällen var det menat att vara festligheter hos W & S.
När jag väl lyckats ta mig hem, äta, duscha & korka upp så insåg jag att jag antagligen inte skulle lyckas röra mig utan en akut höfttransplantation.
Oh the pain.
Om jag bara visste då vad som komma skulle.

Ingen fest blev det men väl vin, grym musik & tv med J.
Dagen efter fick träningsvärk en helt ny innebörd för mig.
Bara att ta sig ur sängen krävdes järnvilja.
Rulla-runt-på-magen-&åla-sig-ur-sängen-tricket körde jag. Mysigt.
& klä på sig. Ujujuj. Strumpor. Jag blir kallsvettig bara av tanken.
Mina ben betedde sig som om de var förlamade. Jag kunde inte röra dom utan att hjälpa till med händerna.
& ryggen, midjan. Oh the pain.

Det roliga fortsatte idag. Strumporna...oh the pain. & låren & armarna.
OH THE PAIN. Jag hade ingen aning om att innebandy kunde gör så mot en.

Jag är dock fortfarande inte riktigt säker på att jag inte blev överkörd av en ångvält i lördags.
Det hade nämligen förklarat en hel del..


Lite nöjd blev jag dock när jag kom till jobbet & såg mina kära innebandykollegor lida i tysthet ( läs: rågnäll!).
Ok, lite nöjd blev jag inte, jag blev hur jävla nöjd som hellst.
Om jag ska lida ska väl de andra också lida?

& antagligen bara för att få oss att lida ytterligare så var kaffet slut i maskinen på vårt våningsplan.
Inte ok.
INTE OK!
.